Vinterturné: Hjärtan och bättre organdonationer i Lund och Igelösa

För sex år sedan jobbade jag ideellt som fotograferande reporter under World Transplant Games i Göteborg. WTG är ungefär som Paralympics: massor av tävlingar i olika grenar på samma plats. Jag fotade allt från boule till simning via friidrott och prins Daniel. Gemensamt för deltagarna var att alla var organtransplanterade. De flesta hade ej varit i liv, än mindre i stånd att delta i några fysiskt ansträngande tävlingar, utan ett eller flera nya organ. Ett av syftena med arrangemanget var att öka medvetenheten bland allmänheten om att organdonationer kan rädda liv, samt att öka antalet personer som tar ställning.

Något som jag inte kände till då är den forskning och utveckling som sker för att öka chanserna för framgångsrika organtransplantationer. Efter vårt besök i Lund i förra veckan vet jag något mer och delar här med mig av mina nyvunna kunskaper. Jag tycker att det är fascinerande, men någon kanske finner det makabert. Infon kommer dels från ett föredrag under vår frukostträff på Medicon Village och dels från ett studiebesök på Igelösa Life Science.

Gemytlig frukostträff på Medicon Village

Dagen inleddes med en gemytlig frukostträff på Medicon Village i det som tidigare var gästmatsal. Kerstin Jacobsson sa några ord om framgången för Medicon Village – det jobbar idag fler personer där än på AstraZeneca-tiden. Tomas Jansson berättade om de spännande aktiviteter som är på gång inom nystartade Medicon Bridge och Reidar Gårdebäck berättade om aktuella utlysningar samt andra aktiviteter som Medtech4Health Innovation Award. Och så gav Kristian Soltesz en intressant statusuppdatering om sitt projekt.

Hemodynamisk stabilisering – ett projekt med Medtech4Health-finasiering

Ett av de projekt som fick finansiering av Medtech4Health förra året heter “Hemodynamisk stabilisering”. Målet är att bevara fler organ hos hjärndöda donatorer i så bra skick att organen kan komma till nytta. Projektet handlar bland annat om att hålla blodtrycket på en lämplig nivå. Initialt kan blodtrycket stiga till 180-200 mm hg under några minuter. Efter ca 20 minuter börjar trycket sjunka under normala nivåer. Ibland sker en spontan höjning efter ett tag, mekanismen bakom detta är okänd. Att hålla medelblodtrycket över 60 är viktigt för njurar och lever. Med det protokoll som används ges låga doser läkemedel men framför allt vätskor för att hålla blodtrycket uppe, vilket kan ge lungödem. Får man lungödem riskerar man att tvingas kassera lungorna på grund av dåliga blodgaser.

Detta är något som projektet Hemodynamisk stabilisering ska lösa. Projektet drivs av Kristian Soltesz från Lunds universitet i samarbete med Igelösa och Avdelningen för thoraxkirurgi vid Skånes universitetssjukhus. Kristians specialitet är reglerteknik och han jobbar med automatisk styrning av olika pumpar med läkemedel. Ett av dessa läkemedel är en cocktail som utvecklats på Igelösa. Pumparnas ska styras av mätdata och ska kunna justera blodtrycket åt båda hållen. När jag senast lyssnade på Kristian pågick försök med två pumpar, nu är det fem. Prekliniska försök sker på Igelösa dit vi åkte efter frukostträffen.

Igelösa är en inspirerande och annorlunda plats

Igelösa är en mycket inspirerande och fantastisk plats som inte liknar något annat jag besökt. Strax utanför Lund, i ena änden av en kort pilallé ligger något som ser ut som en vanlig skånsk gård. Bakom denna fasad gömmer sig en toppmodern forsknings- och konferensanläggning. Det första som slog mig var atmosfären som manar till kreativitet och eftertanke. Det är inte alls konstigt att Vatikanen valde detta som övernattningsplats när Påven besökte Lund i höstas.

Igelösa är skapat av professor Stig Steen, som ej var på plats den dag vi var på besök. Vi blev visade runt av mångårige medarbetaren Trygve Sjöberg. Vi träffade också utvecklingsingengör Audrius Paskevicius som är den som förverkligar idéerna rent praktiskt. Det gränsöverskridandet arbetet med medicinsk och teknisk kompetens är mycket viktigt underströk Trygve, något han har helt rätt i.

Hjärtboxen – för transport av hjärtan

Trygve Sjöberg och Audrius Paskevicius visade upp en prototyp till hjärtboxen som förhoppningsvis kommer att förbättra resultaten vid hjärttransplantationer kraftigt. Idag begränsas antalet möjliga donatorer kraftigt av tidsfaktorn och därmed också avståndet mellan organgivare och mottagare. Det får ej gå mer än fyra timmar från det att hjärtat lämnar donatorn tills det når mottagaren. I en del länder sker transporten av hjärtan enbart med bil och på igenkorkade vägar i rusningstrafik kommer man inte så långt på fyra timmar. Dessutom finns det ingen kontroll på vilken temperatur som hjärtat egentligen håller då det transporteras utan blodförsörjning på is.

Hjärtboxen, den blå lådan som ser ut som en större kylbox, ska förändra detta. Det finns mycket intressant att berätta om den. Ett exempel är att den är lätt att hantera, Den väger 30 kg när den är lastad, vilket två personer enkelt flyttar och en person kan lyfta in och ur en ambulans. En av de tidigare versionerna stod i ett hörn och den var allt annat än lätthanterad, den var större än ett kylskåp.

En anledning till att hjärtboxen har en smidig storlek är att batterier är bättre idag. Den kan drivas med tolvvolts-uttag eller med batterier som motsvarar fem laptops. Det där med batterierna trasslar till godkännandet för att flyga med den. Det är tydligen helt ok att fem personer sitter med sina laptops på ett plan men det bedöms som farligt om samma antal batterier är samlade i en låda.

Skulle man få batteritorsk så går det att manuellt hålla pumpen och blodtrycket igång genom att veva (ni kan ana ett handtag som sticker upp ur den blå lådan under Audrius ena armbåge). Man bryter inte steriliteten på något sätt genom att öppna locket. Hjärtat kommer att finnas i en steril engångsinsats. Poängen är nämligen, förutom en jämn och kontrollerad temperatur på 8-12 grader, att hjärtat transporteras med lämpligt tryck, syrgas och en massa andra parametrar som hålls på rätt nivå av en dator. Man kan jämföra det med en autopilot. När hjärtat ska in och ut ur hjärtboxen så står en person där Audrius står och styr allt med vred och knappar medan kirurgen med hjärtat är på den här sidan (där Reidar och Trygve står på bilden). Kirurgen och hjärtboxoperatören kommer att skiljas åt av ett sterilt skynke. Men under transport går allt på autopilot.

Ett hjärta kan transporteras minst 24 timmar i hjärtboxen utan att försämras, vilket är en klar förbättring jämfört med idag. Det ligger tjugo års arbete bakom hjärtboxen. Det vi tittade på var första prototypen. Nästa maskin håller på och byggas. Den är utlovad till Tyskland. Som jag förstod det så är det mest pappersarbete som återstår innan hjärtboxen kan börja användas på riktigt.

Jag avrundar med ett par till bilder från Igelösa och tackar för en intressant dag med god lunch. Lunchmaten är ett exempel på andra projekt de driver, det är inte vinterturnébloggen som blivit en matblogg.