Fyra prioriteringar för att göra medicinteknik till en motor för bättre vård, jämlikhet och krisberedskap

– samt en strategisk förstärkning för internationell konkurrenskraft

Plattformens prioriteringar baseras på strategiska dialoger och workshops med representanter från hälso- och sjukvårdens olika delar, patientorganisationer, profession, akademi, studenter, innovationsmiljöer och inkubatorer, industri, regionala och nationella aktörer samt innovationsprogrammets styrelse och noder. Förslagen innebär inte primärt nya projekt, utan bättre samordning och permanent integrering av redan befintliga funktioner. De gemensamma slutsatserna och förslagen samstämmer även med färska rapporter från EU/EIC, OECD, WHO, Vinnova, IVA och FOI.

Fyra prioriteringar för att göra medicinteknik till en motor för bättre vård, jämlikhet och krisberedskap

– samt en strategisk förstärkning för internationell konkurrenskraft

Plattformens utgångspunkt: Plattformens prioriteringar baseras på strategiska dialoger och workshops med representanter från hälso- och sjukvårdens olika delar, patientorganisationer, profession, akademi, studenter, innovationsmiljöer och inkubatorer, industri, regionala och nationella aktörer samt innovationsprogrammets styrelse och noder.

Förslagen innebär inte primärt nya projekt, utan bättre samordning och permanent integrering av redan befintliga funktioner.

De gemensamma slutsatserna och förslagen samstämmer även med färska rapporter från EU/EIC, OECD, WHO, Vinnova, IVA och FOI.

Varför medicinteknik är avgörande

Sveriges vård och omsorg står inför omfattande utmaningar: ökande vårdbehov, personalbrist, växande kostnader, regionala skillnader och ett ökat behov av krisberedskap och resiliens. Samtidigt sker en omställning där mer vård behöver ges utanför sjukhusen, i människors vardag och i hemmet.

Medicinteknik är inte ett särintresse, utan en grundläggande möjliggörare i hela vårdkedjan – från prevention och diagnostik till behandling, uppföljning och rehabilitering. Den bidrar till en mer hållbar finansiering av vården genom bättre resursutnyttjande och möjliggör samtidigt mer jämlik vård, effektivare användning av vårdens resurser och bättre förutsättningar att möta kompetensbristen. I många fall kan medicinteknik också öka vårdens kapacitet och bidra till kortare väntetider, samtidigt som den stärker samhällets robusthet och förmåga att upprätthålla vård även vid kriser och extraordinära händelser.

Sverige är starkt inom forskning och tidig innovation inom medicinteknik, men svagt på att få lösningarna i faktisk och bred användning. Det tar ofta 10–20 år innan innovationer får genomslag. Samtidigt ligger ansvaret för implementering i praktiken hos regioner och vårdverksamheter, som ofta tvingas hantera införande var för sig.

Om dagens situation består riskerar Sverige att fortsätta investera betydande offentliga medel i innovation utan att få motsvarande effekt i vårdens faktiska kapacitet och kvalitet. Patientnytta försenas eller uteblir, vårdpersonal belastas i onödan och vårdens omställning går långsammare än vad demografi, ekonomi och beredskap tillåter. Detta påverkar både Sveriges tillväxt och konkurrenskraft inom medicinteknik.

Detta är inte ett innovationsproblem. Det är ett genomförandeproblem. Det handlar ytterst om systemkapacitet, inte om fler enskilda projekt.

 

Fem prioriteringar:

1. Säkerställ en nationell genomförandeförmåga av medicinteknik för implementering i vård och omsorg

Sverige har under lång tid byggt upp starka innovationsmiljöer, testbäddar, och samverkansinitiativ mellan vård, industri och akademi inom hälso- och sjukvården. hälso- och sjukvården. Samtidigt saknas en sammanhållen nationell struktur för det mest kritiska steget i innovationskedjan: övergången från test och pilot till permanent integrering i ordinarie vårdstruktur.

Detta drabbar särskilt medicinteknik, där införande kräver att flera system fungerar samtidigt; vårdverksamhet, juridik, upphandling, regulatoriska krav och företagens förmåga att leverera i skala. När dessa delar inte hålls ihop fastnar innovationer ofta i pilotfas, trots att de fungerar och efterfrågas. För att medicintekniska lösningar ska bli relevanta och skalbara behöver vårdverksamheter vara involverade tidigt i utveckling, test och implementering.

När nationell genomförandeförmåga saknas tvingas regioner och verksamheter hantera införande var för sig. Det leder till omfattande dubbelarbete, parallella processer och höga transaktionskostnader, samtidigt som erfarenheter och lärdomar inte tas till vara nationellt. Resultatet blir långsam spridning av fungerande lösningar och kvarstående regionala skillnader, trots att behoven är gemensamma, samt att vi står sämre rustade inför potentiella kriser och extraordinära händelser.

Politiska beslut

Sverige behöver en sammanhållen nationell funktion som stödjer regioner och vårdverksamheter i övergången från test och pilot till permanent införande av medicinteknik i ordinarie vård. Funktionen bör koppla samman testbäddar, juridik, upphandling och spridning och säkerställa att befintliga satsningar leder till faktisk användning och nytta.
Detta innebär i praktiken att:

  • befintliga nationella initiativ och testmiljöer samordnas
  • regioner får operativt stöd i införande och spridning
  • dubbelarbete minskar och tiden till implementering kortas

Genomförandefunktionen bör inkludera samordnad kompetens som kopplar CE-märkning, evidenskrav, upphandling och implementering. Detta minskar risken för sena stopp och skapar större förutsägbarhet i införandefasen.

Detta innebär i praktiken att:

  • juridiska och regulatoriska frågor hanteras tidigt i processen
  • vård och företag får tydligare stöd i införandeskedet
  • omtag och förseningar minskar

Implementering av medicinteknik kräver kompetens i hela kedjan, från behovsanalys till uppföljning och spridning. Denna kompetens behöver integreras i vårdens ordinarie styrning och utvecklingsarbete.
Detta innebär i praktiken att:

  • implementering blir en del av vårdens kärnuppdrag
  • personal får bättre förutsättningar att använda ny teknik
  • införande kan ske utan ökad belastning på verksamheten

2. Säkerställ att regelverk och upphandling möjliggör implementering av medicinteknik

Sverige har under senare år stärkt sin regulatoriska kapacitet inom medicinteknik, både nationellt och inom EU. Samtidigt kvarstår betydande utmaningar i hur juridik och regelverk tolkas och tillämpas i praktiken, särskilt vid upphandling och implementering.

Utmaningarna uppstår främst i gränslandet mellan upphandlingslagstiftning (LOU), regulatoriska krav och vårdens införandeprocesser. Avsaknad av samsyn och gemensamma tolkningar leder till osäkerhet, långa ledtider och i vissa fall onödigt restriktiva tillämpningar, även när risknivån är låg och behovet i vården är tydligt.

När juridik och regelverk tillämpas olika i implementeringsskedet skapas osäkerhet och oförutsägbarhet för både vård och företag. Införandebeslut fördröjs, resurser läggs på omtag snarare än på faktisk användning och små och medelstora företag drabbas särskilt hårt, då de saknar resurser att parallellt hantera juridik, regulatorik och införandeprocesser. Resultatet blir att innovationer fördröjs eller aldrig når användning i svensk hälso- och sjukvård, och att företag i ökande grad väljer bort Sverige som tidig marknad

Politiska beslut

Det behövs en mer enhetlig och förutsägbar tillämpning av juridik och regelverk i implementeringsfasen, särskilt i gränslandet mellan LOU, regulatoriska krav och vårdens införandeprocesser.

Detta innebär i praktiken att:

  • nationella tolkningar och vägledningar utvecklas
  • skillnader mellan regioner minskar
  • införandeprocesser blir snabbare och mer förutsägbara

Befintliga nätverk bör ges långsiktigt mandat och tydlig nationell förankring för att stödja erfarenhetsutbyte och praktisk tillämpning.

Detta innebär i praktiken att:

  • kunskap delas systematiskt mellan regioner
  • rättstillämpning blir mer enhetlig
  • komplexa upphandlingar kan genomföras mer effektivt

Upphandling bör i högre grad utgå från hälsoekonomisk nytta, livscykelkostnader och systemeffekter, samt möjliggöra tidig dialog mellan vård, företag och relevanta experter.

Detta innebär i praktiken att:

  • fler implementeringsmogna lösningar kan upphandlas
  • långsiktig kostnadseffektivitet prioriteras
  • implementeringsförutsättningar beaktas redan i upphandlingen

 

3. Säkerställ nationell överblick och strategisk matchning inom medicinteknik

En central flaskhals i införandet och skalningen av medicinteknik är bristen på en strukturerad nationell överblick över både lösningar, kompetenser och systemfunktioner. I dag saknar vårdverksamheter, beslutsfattare, investerare och internationella aktörer en samlad bild av vilka medicintekniska lösningar som finns i olika mognadsfaser, vilka implementeringsmiljöer och testbäddar som är tillgängliga samt vilka regulatoriska och tekniska kompetenser som utgör systemets bärande kapacitet.

När nationell överblick saknas fattas beslut på ofullständigt underlag. Vårdverksamheter riskerar att missa relevanta alternativ, parallella kartläggningar upprepas i olika regioner och strategiska sårbarheter förblir osynliga. En samlad och långsiktigt förvaltad funktion minskar informationsasymmetri, stärker systemets genomförandeförmåga och bidrar till både jämlik vård och ökad försörjningsberedskap.

Politiska beslut

Inrätta en nationell överblicks- och matchningsfunktion för medicinteknik
Sverige behöver en samlad och långsiktigt förvaltad struktur som ger överblick över medicintekniska lösningar, testmiljöer, kompetenser och behov.
Detta innebär i praktiken att:

  • vård och beslutsfattare får bättre beslutsunderlag
  • matchning mellan behov och lösningar förbättras
  • internationella aktörer får en tydligare ingång till Sverige

 

  1. Integrera överblicksstrukturen i genomförande, finansiering, internationalisering, och strategiska analyser
    Överblicken bör vara en integrerad del av den nationella genomförandefunktionen och användas i implementering, prioritering och analys.
    Detta innebär i praktiken att:
  • beslut baseras på gemensam nationell kunskap
  • investeringar kan riktas mer strategiskt
  • systemets robusthet och sårbarheter synliggörs
  1. Säkerställ långsiktigt mandat, transparens och tydlig rollfördelning
    Funktionen bör ha ett tydligt uppdrag, transparenta kriterier och långsiktig förvaltning.
    Detta innebär i praktiken att:
  • förtroende skapas hos vård, företag och investerare
  • rollen uppfattas som neutral och stabil
  • strukturen kan användas över tid i strategiska beslut

Överblicken bör vara en integrerad del av den nationella genomförandefunktionen och användas i implementering, prioritering och analys.
Detta innebär i praktiken att:

  • beslut baseras på gemensam nationell kunskap
  • investeringar kan riktas mer strategiskt
  • systemets robusthet och sårbarheter synliggörs

Funktionen bör ha ett tydligt uppdrag, transparenta kriterier och långsiktig förvaltning.
Detta innebär i praktiken att:

  • förtroende skapas hos vård, företag och investerare
  • rollen uppfattas som neutral och stabil
  • strukturen kan användas över tid i strategiska beslut

4. Säkerställ finansiering som möjliggör implementering och skalning av medicinteknik

Sverige är i dag i hög grad beroende av internationellt kapital för att skala många medicintekniska bolag, vilket i grunden är positivt och en naturlig del av en öppen ekonomi. Samtidigt kan ett ensidigt beroende innebära att ägande, produktion och strategiska prioriteringar kring samhällskritisk medicinteknik flyttas utanför Sverige, särskilt i de mest kapitalintensiva skalningsfaserna.

För att medicintekniska lösningar ska nå bred användning krävs rätt finansiering i rätt tid, från verifierad lösning till införande och permanent integrering i ordinarie vårdstruktur. I dag är finansieringen fragmenterad och huvudsakligen inriktad på utveckling och tidig validering, vilket skapar ett strukturellt glapp i de mest kritiska stegen för implementering och skalning.

Samtidigt råder osäkerhet kring framtida EU-strukturfondsmedel, särskilt ERUF, som i dag utgör en viktig finansieringskälla för regionala innovationsmiljöer och inkubatorer. Kravet på nationell medfinansiering innebär att begränsade eller otydliga nationella medel riskerar att försvaga Sveriges förmåga att fullt ut nyttja tillgängliga EU-resurser. I kombination med begränsade nationella innovationsmedel riskerar detta att förstärka finansieringsglappet, både för bolag och för den regionala innovationsinfrastruktur som utgör systemets bärande kapacitet.

När finansiering inte omfattar implementerings- och skalningsfasen faller många medicintekniska lösningar bort trots att de är verifierade och efterfrågade. Små och medelstora företag saknar möjlighet att bära kostnader och risk i införandefasen, samtidigt som regionala innovationsmiljöer får svårare att upprätthålla långsiktig kapacitet. Offentliga investeringar i innovation får därmed begränsad effekt och systemnyttan uteblir.

Politiska beslut

Stärk nationell och europeisk finansieringskapacitet för implementering och skalning

Finansieringssystemet behöver i större utsträckning omfatta införande, spridning och användning i vården, inte enbart utveckling och tidig validering. Samtidigt behöver Sverige säkerställa förutsägbar nationell medfinansiering för att fullt ut kunna nyttja EU:s finansieringsmöjligheter, inklusive strukturfonder och andra europeiska instrument.

Detta innebär i praktiken att:

  • befintliga nationella och europeiska finansieringsinstrument används även i implementerings- och skalningsfas
  • Sverige kan tillvarata EU-medel fullt ut genom tydlig nationell medfinansiering
  • innovationssystemets långsiktiga kapacitet och stabilitet stärks

Införandefasen innebär risker för både vård och företag. Finansieringsmodeller bör därför möjliggöra delad risk vid införande och spridning.

Detta innebär i praktiken att:

  • fler innovationer kan testas i skarp miljö
  • trösklarna för införande minskar
  • vården kan införa lösningar snabbare

Finansiering bör i högre grad kopplas till faktisk användning och uppföljning i vården.
Detta innebär i praktiken att:

  • resurser används mer effektivt
  • jämlik tillgång till innovation stärks
  • fokus flyttas från projekt till resultat

5. Säkerställ global uppkoppling och Sveriges attraktionskraft inom medicinteknik

Medicinteknik verkar i en global marknad där regulatoriska krav, kapital, standarder och implementeringsmodeller formas internationellt. För att Sverige ska kunna stärka sin konkurrenskraft, robusthet och långsiktiga tillväxt behöver nationella strukturer för innovation och genomförande vara tydligt sammankopplade med internationella marknader och aktörer.

Sverige har stark forskning, avancerade testmiljöer, hög digital mognad och en välutvecklad offentlig vård. Samtidigt saknas en tillräckligt sammanhållen struktur för hur dessa styrkor används för att både positionera svenska medicintekniska lösningar internationellt och attrahera utländska bolag, investeringar och kompetens till Sverige.

Delar av det statliga export- och investeringsfrämjande systemet är i dag huvudsakligen utformat utifrån en bredare life science-logik, medan medicinteknikens förutsättningar med regulatorisk komplexitet, upphandlingsberoende, klinisk verifiering i verklig miljö och nära koppling till vårdens organisering, kräver anpassad kompetens och arbetssätt.

En stärkt global uppkoppling är inte ett separat spår, utan en naturlig förlängning av en stark nationell genomförandeförmåga.

Politiska beslut

Den nationella genomförande- och överblicksstrukturen bör användas aktivt för att positionera Sverige internationellt.
Detta innebär i praktiken att:

  • Sverige blir mer attraktivt för investeringar och etableringar
  • kliniska samarbeten kan utvecklas snabbare
  • svenska lösningar når internationella marknader

 

Aktörer med uppdrag inom internationalisering bör ha relevant medicinteknisk kompetens och samordnas kring gemensamma prioriteringar, marknader och budskap.
Detta innebär i praktiken att:

  • Sverige kan agera mer samlat internationellt
  • investeringar och etableringar ökar
  • svenska bolag får bättre stöd att skala globalt

Sverige bör ta en aktiv roll i utvecklingen av europeiska regelverk och standarder.

Detta innebär i praktiken att:

  • svenska styrkor tas tillvara i framtida regelverk
  • investeringsklimatet stärks
  • Europa kan utvecklas som en stark aktör inom medicinteknik

Sammanfattning

Sveriges största utmaning inom medicinteknik är inte brist på lösningar, utan brist på sammanhållna funktioner som möjliggör permanent integrering och nationell skalning i vård och omsorg.

Plattformen identifierar fem ömsesidigt förstärkande prioriteringar som tillsammans stärker:

  • nationell genomförandeförmåga
  • rättssäker och möjliggörande tillämpning av regelverk
  • strukturerad nationell överblick och systemanalys
  • finansiering som bär implementering och skalning
  • internationell positionering och strategisk robusthet

För att realisera detta krävs politiska beslut som stärker samordning, tydliggör ansvar och möjliggör att befintliga strukturer används mer effektivt genom hela implementeringskedjan, från behov och upphandling till införande, användning och spridning.

Tillsammans utgör detta en sammanhållen nationell genomförande- och kompetensstruktur för medicinteknik som stärker vårdens kvalitet, jämlikhet, krisberedskap och Sveriges långsiktiga konkurrenskraft.

 

Kontakt

LENA STRÖMBERG
Programdirektör
lena.stromberg@mth4.se

SANDRA KASTÅS
Kommunikationsstrateg och Public Affairsansvarig
sandra.kastas@mt4h.se